Patrik Paulov
En målsättning med det krig som pågått i snart tio år var att befria de afghanska kvinnorna från talibanernas förtryck. Och den utländska militära närvaron har gett betydande framsteg för de afghanska kvinnorna. Åtminstone är det vad som påstås av svenska politiker, från Moderaterna till Socialdemokraterna.
• Är denna verklighetsbeskrivning sann?
– Nej, svarar Mariam Rawi. Ockupationen har inte gett något någon form av stabilitet för landet. Den inte gett någon form av säkerhet för kvinnor och barn i det dagliga livet.
När Proletären når Mariam Rawi befinner hon sig i Afghanistans grannland, Pakistan. Här lever många afghanska flyktingar. Telefonförbindelsen är inte den bästa.
– Det beror på att det just nu regnar mycket, förklarar hon.
Mariam Rawi har varit verksam i Revolutionära afghanska kvinnoförbundet (Rawa) under större delen av sitt 37-åriga liv. Sedan ett par år tillbaka är hon en av organisationens talespersoner och framträder på möten, konferenser och andra aktiviteter runt om i världen.
– Sedan 1977 har Rawa arbetat för jämställdhet, kvinnors rättigheter och demokrati i vårt land. Efter bildandet ockuperades Afghanistan av Sovjetunionen. Då var det nödvändigt att också kämpa för landets oberoende. I dag fortsätter vi samma arbete för att förbättra situationen för kvinnorna och mot dagens ockupationsmakter.
Det var i oktober 2001 som den USA-ledda koalitionen gick till anfall mot Afghanistan och störtade talibanregimen. Vid denna tid citerades Rawa ofta i medier i väst. Vittnesmålen om talibanernas grymheter utnyttjades för att legitimera kriget och tillsättandet av Hamid Karzais marionettregering. Men när Rawa tydligt tog ställning mot ockupationen minskade dess popularitet i väst.
– Under talibanerna var kvinnorna offer för en fundamentalistisk regim. Men dagens situation för kvinnorna är inte bättre, säger Mariam Rawi.
Hon nämner några aktuella exempel. Tisdag 1 mars, tre dagar före vårt telefonsamtal, dödades nio barn i Kunarprovinsen av Natos flygbombningar. I mitten av februari massakrerades 65 personer i samma provins i ockupationsmakternas attacker.
– De flesta av dessa offer var kvinnor och barn. Sådant händer dagligen, säger Mariam Rawi.När västmedier rapporterar, och när Carl Bildt eller Mona Sahlin gör ett blixtbesök, riktas blickarna vanligen mot Kabul eller andra relativt sett trygga områden. Mariam Rawi påpekar att i merparten av landet lever kvinnorna under samma förhållanden som under talibantiden. Kvinnor går inte i skolan, hålls instängda i hemmen, skymfas, våldtas, dödas…
• Vilka är det som utför dessa brott?
– De begås av krigsherrar och andra allierade till president Karzais regering. De har makt att göra vad som helst. Krigsherrarna och de flesta som sitter i det afghanska parlamentet har samma idéer som talibanerna, säger Mariam Rawi.
– Självklart försöker regeringarna i USA och Europa måla upp en annan bild. De pekar på kvinnliga medlemmar i parlamentet och regeringen. Dessa representerar inte Afghanistans kvinnor. De stöds och betalas av ockupationen och de fundamentalistiska grupperna, och de används för att visa omvärlden att Afghanistan har förändrats. Det är inte sant. Känner du till den nya familjelagen?
Mariam Rawi syftar på den lag som stiftades 2009 för landets shiamuslimer, knappt tjugo procent av befolkningen. Lagen säger att mannen har rätt att förvägra sin hustru mat, om hon inte ställer upp på hans sexuella krav. Den säger att barnen bara har en vårdnadshavare, fadern.
– Familjelagen avslöjar hur regeringen och det så kallade folkvalda parlamentet ser på kvinnors rättigheter.
Det i Sverige populära talet om att det skulle vara skillnad på olika länders militära insatser i Afghanistan avfärdar Mariam Rawi. Det spelar ingen roll om soldaterna är amerikanska, franska, tyska eller svenska. Alla står under Nato-kommando och agerar för USA:s intressen, som inte har något att göra med kvinnornas situation.
– Det handlar om Afghanistans strategiska geografiska belägenhet. Landet gränsar till Kina, forna Sovjetunionen, Pakistan och Iran. Det är därför som olika stormakter genom historien velat ha militär närvaro i Afghanistan, förklarar hon.
På sin webbsida deklarerar Rawa att ”frihet och demokrati inte kan doneras; det är ett folks plikt att kämpa för att uppnå dessa värden.”
Mariam Rawi erkänner att befrielsen inte är någon lätt sak. Afghanistan är inte bara krigshärjat och ockuperat. Det är ett av de fattigaste och minst utvecklade länderna i världen.
– Under de tio åren av ockupation har miljarder dollar spenderats i Afghanistan, men fattigdomen har ökat liksom korruptionen.
En av de frågor som Rawa prioriterar är utbildning. Kvinnor måste få chansen att lära sig läsa och skriva och öka sin medvetenhet.
– Bara fem procent av de afghanska kvinnorna är utbildade. Fler måste få utbildning, det är nödvändigt för att kvinnor ska kunna förändra samhället. Fler kvinnor måste mobiliseras i organisationer som arbetar för våra rättigheter.
Rawas utbildningsprogram i Afghanistan liksom andra politiska och humanitära projekt som organisationen driver kan inte ske öppet. Och när Proletären intervjuade Mariam Rawi under hennes Sverigebesök hösten 2009 fick vi inte fota henne framifrån.
– Våra medlemmar har utsatts för hot och förföljelser. Det beror på att Rawa alltid kritiserat regeringarna i Afghanistan och särskilt fundamentalisterna. För att kunna fortsätta arbeta för jämställdhet, demokrati och social rättvisa i Afghanistan måste vi verka underjordiskt, och därför framträder vi inte på bild och inte med våra riktiga namn.